freefallinwithacarryonheart

Har en äcklig gnagande känsla i hjärtat och magen. En känsla av att något är fel, väldigt fel. Jag är lite lur på att när jag kommer hem från skolan i eftermiddag kommer allt att brista och jag sjunka ner i tårar på hallmattan. Mår illa. Vill inte.
Inte nu igen, bara det inte kommer tillbaka - vad ska jag då ta mig till?

Du kom.
Sökte ingenting. Kände mig nöjd och trygg på egen hand.
Men jag visste inte vad som väntade.
Vad som fanns och väntade på mig.
Du.
På bara ett par veckor visste vi båda att det här var speciellt. Något att satsa på.
Du kom med ett flygplan.
Din famn var ny men säker. Spännande fast trygg.
Du är min nu.
Inte ens två månader har gått, men jag är säker. Säker på att det är dig jag vill ha.
Ditt leende strålar och får mitt hjärta att fladdra.
Som du sa. Det känns som att jag kommer vara nykär i dig föralltid.
Inga frågor. Bara en kärlek och en längtan efter att känna dig.
Aldrig förr har något varit så enkelt och tveklöst.
Aldrig förr har jag gett mig in i något utan rädsla för att kvävas. En stilla längtan efter frihet.
Med dig är jag inte rädd, aldrig rädd.
För det som finns emellan oss är något ingen annan kan rå över eller ta på. Knappt vi själva tror jag.
Det är större. Oförklarligt. Underbart.

Och jag är så kopiöst underbart förtvivlat kär i dig.