freefallinwithacarryonheart

Har fått frågan om hur jag tänkte när jag la ut föregående inlägg. Varför tänka så mycket? Det är en text jag skrev för rätt länge sen nu och det är ingenting jag skäms för. Tvärtom. Det har varit och är lärorikt att leva i ett missbrukarhem, om än fruktansvärt många gånger.

Är fasansfullt trött idag och min hjärna har tokfel fokus.
Jag saknar så många människor. Folk som behövs, folk som gör mig glad, folk som ger mig kärlek. Vars är ni va? Sluta bo utspridda i hela landet och kom hit istället. Buhu.
Nä, en tupplur kanske är det enda vettiga.