freefallinwithacarryonheart

Jag älskar. En känsla som ger en otrolig kick och frid. Men nu ger den mig sådan smärta att jag ligger ner och kvider. För du åkte.
För första gången i mitt liv gjorde det ont att ha ett bultande hjärta. Fysiskt ont.
Jag viskade ett snabbt hejdå över axeln och gick snabbt ifrån bussen. Jackan jag haft öppen blev olidligt kall och jag drog igen och drog luvan över öronen. Ville springa därifrån, ville springa tillbaka. Höll tillbaka den brännande känslan i bröstet. Hörde bussen starta bakom min rygg och kände mig nedslagen. När det stora blå fordonet gasade ur rondellen kastade jag en snabb blick över axeln och på bråkdelen av en sekund strömmade tunga tårar nedför mina kinder. Mina stressade hjärtslag byttes snabbt ut mot ekande pistolskott som gång på gång sprängde mitt inre. Smärtan så tydlig. Du var på väg härifrån. Och jag blev ensam kvar. Vägen hem var lång och jag pressade mig till varje steg. Aldrig har ett avsked gjort så ont. Så fort jag kom innanför dörren byttes snyftandet mot hulkanden, och jag satt fullt påklädd med snorig näsa utan din hand som torkade mina tårar. Så som du gjort bara ett par timmar innan. Nu gråter jag återigen, med Utan dina andetag i högtalarna. Kärlek gör ont ibland, men det är det värt.
Jag längtar efter dig älskling.